- Project Runeberg -  Våra ord : deras uttal och ursprung /
443

(1979) [MARC] Author: Elias Wessén - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - styv ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I. styv

stäkra

1. styv (adj.): äldre sv., da. stiv; av
lågty. stif (ty. steif) med samma bet.
Härtill styvnad

2. styv- (i styvbarn, styvfar, styvmor):
fsv. stiwp-, stiuf-, isl. ,stjüp-, styp-, no.
styv-, stjuk-; gemens, germ. prefix (ty.
Stief-, eng. step-) med bet. ’stympad,
berövad’; besläktat med stuv

styver äldre mynt av ringa valör; liten
slant: da. styver; av lågty. stüver (ty.
Stüber) litet mynt, bildn. till stüv
avhuggen, se stuv

styvmorsblomster Viola tricolor: efter ty.
Stief mutter eken (o. 1600); namnet är
givet på grund av blommans 3 färger
och 5 kronblad: det största (nedersta)
kronbladet är modern, som sitter på 2
"stolar" (foderblad), däröver hennes
egna 2 barn, som har var sin stol, och
överst 2 styvbarn, som har blekare
färger och tillsammans bara en stol

Stå: fsv. sta, no. da. stå; med
motsvarighet i andra germ. språk (lågty. stån, ty.
steken), dock ej i isl., got. och forneng.
(se stånda); till en indoeurop. rot med
talrika ordbildningar i olika språk; jfr
stad, stall, ställa, sto, stol,
stomme, stor, återstod; stabil,
stadium, stadion

Stål: fsv. stal, isl. stal, no. stål; gemens,
germ. ord (ty. Stakl, eng. steel), med
grundbet. ’hård’

1. stånd stående; ställning, tillstånd (i
sammansättningar, t. ex. mot-, till-,
stillestånd; i uttryck som hålla stånd,
vara i gott stånd): fsv. no. stånd; av
lågty. stant, ty. Stånd med samma bet.,
bildn. till verbet stånda; jfr an-, be-,
bi-, förstånd, till an-, be-, biförstå,
välstånd (till stå väl), skadestånd.
Härtill ståndaktig

2. stånd örtstånd; marknadsstånd: av
lågty. stant, se 1 stånd

3. stånd samhällsställning, -klass, plur.
Ständer riksstånd: da. stånd; av lågty.
stant och ty. Stånd (plur. Stände),
samma ord som 1 stånd

Stånda stå (i vissa uttryck, t. ex. stånda
ansvar): fsv. isl. no. standa (imperf.
stop); gemens, germ. ord (eng. stånd),
till samma indoeurop. rot som i stå; jfr
stanna, stånd, ständig, stund

Ståndrätt: da. standret; av ty.
Stand-reckt, eg. ’rätt på stående fot, utan att
sedvanlig domstol sättes’
stång: fsv. stäng, isl. stgng, no. stong;
gemens, germ. ord (ty. Stange),
besläktat med stinga; jfr stånga,
stänga, stängel

Stånga (om tjur el. bagge): fsv. isl. no.
stanga med samma bet., i fsv. även
’ljustra’; egentl, ’sticka med stång,
bruka hornen som stång’, bildn. till
stång

1. stånka (ett större dryckeskärl):
dimi-nutivbildn. till fsv. standa, sv. dial.
stånda tunna; till stånda

2. stånka (verb): fsv. isl. no. stanka;
besläktat (genom avljud) med stöna;
ytterst ljudhärmande

Ståt: egentl, samma ord som 2 stat i
bet. ’underhåll’. Härtill ståtlig: av lågty.
statelik (ty. stattlich)
ståthållare: fsv. stathollare; av lågty.
statholder (ty. Statthalter) med samma
bet.; till lågty. stat ställe (alltså egentl,
’ställföreträdare’)
Stäcka förkorta; hindra: fsv. stækkia
förkorta, da. stække avkorta; bildn. till ett
fsv. adj. stakker kort, som återfinns
bl. a. i det arkaiserande stackot, jfr
stackig

Städ (smides-): fsv. stæp, no. sted; nord.
ord med grundbet. ’något som står fast’,
besläktat med stad, städja m. fi.
städa: egentl, samma ord som städja,
med bet. ’ställa på sin plats’; jfr no.
Stella med samma betydelsutveckling.
Härtill städerska

-städes (i sammansättningar, t. ex. alle-,
annor-, ingen-, mången-, någon-,
tillstädes): adv.-bildn. till fs^. staper ställe,
se 2 stad
Städja fast anställa: fsv. stæpia, isl.
stedja, no. steda göra fast el. stadig;
anbringa på en viss plats; fastställa;
antaga i tjänst; bildn. till 2 stad i bet.
’plats, ställe’; jfr stadd. Härtill städja
(subst.)

städse: fsv. stædhse, da. stedse; av lågty.
stédes (ty. stets) alltid, besläktat med
stod

städsel, stådsla: bildn. till städja
Stä’kra (namn på flera växter, vanl.

443

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:51:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaord/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free