Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V - vraka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vraka
vulkan
egentl, ’drivande; det som driver’ och
formellt samma ord som 1 och 2 vrak
vraka förkasta; avskilja som oduglig:
av lågty. uoraken förklara för obrukbar;
sidoform till vräka, med anslutning
till (det trol. inhemska) 2 vrak
1. vred (ett slags enkelt dörrlås): no.
vrid, rid; besläktat med vrida
2. vred (adj.): fsv. vreper, isl. reidr, no.
vreid, reid; gemens, germ. ord (eng.
wroth) med grundbet. ’förvriden’; till
vrida. Härtill vrede: fsv. vrepe; vredgas:
fsv. vrepgas
vrenskas vara yster, motspänstig: till
adj. vrensk, fsv. vrensker brunstig
(särskilt om hingst), vrenske hingst:
besläktade med sv. dial. vrina gnägga,
grymta, pipa gällt, gnissla; av
ljudhärmande ursprung
vresig: svenskt ord, i dial. ’kvistig,
vriden (om trä)’; på ej fullt klarlagt sätt
besläktat med vrida. Härtill vresalm,
-björk, -tall
vret ensamt beläget, inhägnat åkerland:
fsv. vreter, isl. reitr, no. vreit, reit (även
’fåra’); till rita (eng. write), sålunda
egentl, ’i marken ristad linje’, trol. ef tet
en vid nyodling i skogen företagen
uppritning (med plog el. "torsvigg") av
gränsen för svedj an
vricka vrida fram och tillbaka, rucka;
spec. v. foten: no. vrikka, rikka; gemens,
germ. ord, sammanhörande med verb
som betyda ’vrida’
vrida: fsv. vripa, isl. rida, no. vrida,
rida; gemens, germ. ord (eng. writhe),
med släktingar i andra indoeurop.
språk; jfr 1 och 2 vred, vresig,
vrist
vril knölig utväxt på träd: sv.
dialektord (norrl.), samma ord som vrel, vridil
ngt hopvridet (av hö, halm), no. riel,
ridel, isl. ridull knippa, klase, till fsv.
vridha (vredh), isl. rida; se vrida
vrist: fsv. vrist, isl. no. rist; gemens,
germ. ord (ty. Rist, eng. wrist), besläktat
antingen med vricka eller med vrida;
med grundbet. ’vridning’
vrå: fsv. vra, isl. ra, rö, no. ro; egentl,
’krökning, krok’, besläktat med vrång
I. vråk rämna i is: se 1 råk
2. vråk (rovfågel, ormvråk): bildn. till
vräka i den äldre bet. ’förfölja’
Vråla: no. vråla, råla; jfr lågty. wràlen
gnägga av brunst, skrika, larma;
ljudhärmande; även sv. dial. vrala och
vråla, no. vraula skråla och vreda
skrika (om svin), med en hos
ljudhärmande ord vanlig vokalvariation (jfr
skråla)
vrång: fsv. vränger, isl. rangr, no. vräng,
rang vriden, förvänd, oriktig,
motspänstig; gemens, germ. ord (eng. wrong),
till ett starkt verb med grundbet.
’vrida, kröka (sig)’ (ty. ringen kämpa,
eng. wring vrida, klämma, pressa);
jfr vränga, vrå
vrångstrupe: till vrång i äldre bet.
’oriktig’
vräka: fsv. vræka (imperf. vrak) driva;
kasta, slunga, isl. no. reka; gemens,
germ. ord (ty. rächen, eng. wreak
hämnas), ett ursprungl. starkt verb, med
släktingar i andra indoeurop. språk,
bl. a. lat. urge’re tränga på (se urgera);
jfr 1—3 vrak, vraka, 2 vråk
vräkig skrytsamt slösaktig (vard.):
tämligen sen bildn. till vräka sig,
sitta vårdslöst, vräka (v. ut pengar o.
dyl.)
vränga: fsv. vrængia, isl. no. rengja;
bildn. till vrång; jfr förvränga
vanställa, förvrida; skälvrängare
vrÖVla prata strunt: da. vrøvle, äldre
vrævle, sv. o. no. dial. vravla prata
oredigt, även ’sno ihop, trassla’;
variationen tyder på att ordet är ljudhärmande
(jfr vråla). Härtill vröVel
vulen beskaffad (t. ex. karla-, storvulen):
dialektal form av fsv. vurdhin. perf.
part. av vardha bliva (se varda)
vulgä’r simpel, grov: av likbet. fra.
vul-gaire; av lat. vulgaris vardaglig, vanlig,
till vuVgus folk. Härtill vulgaritet
vulka: kortform av vulkanisera
vulka’n eldsprutande berg: från ty.;
bildn. av lat. Vulca’nus, eldens gud,
som enl. folktron hade sin smedja i
berget Etna. Härtill vulkanisera göra
gummi motståndskraftigt genom
in-dränkning med svavel
514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
