- Project Runeberg -  Våra ord : deras uttal och ursprung /
523

(1979) [MARC] Author: Elias Wessén - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Å - åra ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åra

åtta

ord (ty. Jahr, eng. year), trol. med
grundbet. Vår (årstid)’; jfr äring
åra: fsv. ara, växlande med ar (sv. dial.
år, isl. är, no. dr); nord. och forneng. ord
(eng. oar), av omstridd härkomst
å’rder gammaldags plog (för kupning av
potatis o. dyl.): fsv. arper, isl. ardr, no.
ard; nord. ord med grundbet. ’redskap
att plöja med’ och med motsvarighet i
flera indoeurop. språk (bl. a. lat.
ara’trum plog); till är ja; jfr plog
å’rta (en simfågel): isl. arta; nord. ord
av okänd härkomst

årtull: sammansättn. av åra och sv. dial.
tull trädtopp o. dyl. (isl. pollr, no. toll
pinne, knagg, årtull), gemens, germ.
ord av omstridd härkomst

1. ås takås, översta bjälken i ett tak:
fsv. as, isl. dss m., no. ås bjälke, takås;
gemens, germ. ord av dunkelt ursprung;
jfr 2 och 3 ås, ässing

2. ås bergrygg, grusås: fsv. as, isl. dss,
no. ås; möjl. samma ord som 1 ås

3. ås (fornnordisk gud): se 1 as och
åska

åsikt: översättning av ty. Ansicht med
bl. a. samma bet.; jfr 1 sikt, ansikte
åska: fsv. asikkia, asækia, egentl, ’åsens
(d. v. s. gudens, Tors) körande’;
sammansatt av 3 ås gud och isl. ekja
körande (bildn. till åka); jfr sydsv. dial.
åsen kör åskan går, åsaregn åskregn
åsna: fsv. asne (dat. ack. asna) åsna;

ytterst av lat. as’inus åsna
åstad: fsv. a stadh, ombildn. av äldre af
stap, isl. af stad, da. afsted; egentl, ’från
platsen’ (jfr 2 stad)
åstunda längta efter: fsv. astunda;
sammansättn. av 1 å och fsv. stunda vänta;
längta efter, bildn. till stund
åsyfta: se 2 syfta

åsyn: fsv. asyn, isl. asjön; egentl,
’seende på’, till sea a se på; se syn; jfr
ansikte, åsikt
åt (adv., prep.): fsv. isl. at, no. åt;
gemens. germ. ord (eng. at), med
motsvarighet bl. a. i lat. ad till, vid, för
(jfr à); samma ord som infinitivmärket
att

åtbörd gest: fsv. atbyrdh f., isl. atburÖr
m.; bildn. till verbet bæra sik at bära
sig åt, bete sig; jfr börd

åtei lockbete: fsv. atol; besläktat med
äta

åter: fsv. ater, otter, isl. aptr, no. otter
att; gemens, germ. ord (ty. eng. after-,
lågty. achter, se akter), nära besläktat
med prep. efter och liksom denna trol.
en gammal bildn. på av; jfr åtra sig

återbud {sända å., få å.): sv. ordbildning,
no. atterbud (jfr da. af bud, ty. Absage),
egentl, ’(nytt) bud om att ett föreg,
bud återkallas’; möjl. har åter ursprungl.
hört till verbet (han sände åter bud) men
blivit överfört till bud
återbörda ge el. föra tillbaka,
återförvärva (å. till fäderneslandet): eg. (i
lagspråk) ’i kraft av bördsrätt (göra
anspråk på att få) återinlösa
(jordegendom)’; fsv. byrpa på grund av släktskap
kräva, till byrp, se börd
återstod: svenskt ord, en täml. sen
ny-bildn. (känd från 1700-t.) med oklar
uppkomst; till verbet återstå (jfr fsv.
aterstaper återstod)

återvändo (utan &.; det finns ingen å. o.
dyl.): eg. en böjningsform av fsv.
atirvænda f. (gen. dat. ack. -vændo)
återgång; jfr närvaro, utsaga m. fi.
åtgärd: fsv. atgærp, isl. atgerd; bildn.
till fsv. atgøra, gøra at göra åt, uträtta;
jfr gärd

åthävor (plur.): jfr fsv. athæva
uppförande, beteende, jfr isl. athàfi n.;
besläktat med fsv. hava sik at bete sig
åtlöje (göra sig tül å. o. dyl.): till verbet
le åt skratta åt; se löje
åtminstone: ombildn. av fsv. at minsto,
d. v. s. prepositionen åt och sing. dat.
neutr. av minst

åtra sig ångra sig: no. attra seg (jfr isl.
aptra); bildn. till åter
åtrå (subst.): till verbet åtrå längta efter,
sammansättn. av 1 å och trå
åtskilja: fsv. atsküia och skilia at (se
skilja). Härtill åtskillnad
åtskillig: fsv. atskililiker, egentl, ’som
kan åtskiljas, särskild, olikartad’; till
fsv. atsküia skilja åt
åtta: fsv. atta, isl. dtta, no. åtte; gemens,
germ. ord (ty. acht, eng. eight), med
motsvarighet i flera indoeurop. språk, bl. a.
lat. oc’to (se oktav). Härtill åttonde;

523

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:51:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaord/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free