Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ä - ävlas ... - Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ävlas
ökänd
ävlas sträva, bemöda sig: s-formen av
fsv. æfla, isl. no. efla stärka,
åstadkomma, förmå; bildn. till avel i bet. ’kraft*.
Härtill ävlan
äxing (benämning på vissa gräsarter,
Cy-nosurus, Dactylis m. fi.): no. éksing;
bildn. till ax
O
Ö: fsv. ø, isl. ey, no. øy; gemens, germ.
ord (ty. Åue ö, strandäng), bildn. till
2 å, sålunda egentl, ’land invid vatten’
öd (i uttrycket Uppsala öd,
jordegendomar som tillhört den gamla kungaätten
i Uppsala): fsv. øper egendom, rikedom;
lycka, isl. audr; gemens, germ. ord (se
allod), av okänd härledning; jfr 2
öde
1. Öde obebyggd (lägga öde o. dyl.):
fsv. øpe, isl. eyÖi-; gemens, germ. ord
(ty. öde), med släktingar i andra
indoeurop. språk (bl. a. lat. va’nus tom,
vas’tus öde); jfr ödsla, ödslig, öken.
Härtill verbet öda: fsv. øpa, isl. ey6a,
no. øyda; gemens, germ. ord (ty. veröden
föröda); ödelägga; ödemark; föröda
2. öde (vad som är förutbestämt,
skickelse): svenskt ord (känt från 1600-t.);
av neutralformen ødhit till adj. fsv.
ødhin förutbestämd, isl. auöinn, no.
auden; sammanhörande med öd.
Härtill ödesdiger
ödelägga: fsv. ødhelæggia med samma bet.;
urspr, læggia ødhe, men part. ødhelagdher
ödelagd och subst, ødhelæggilse
Öde’m vattensvullnad: av grek. o’idema
svulst. Härtill ödematö’s
Ödla: fsv. ødhla, isl. eöla, no. ødla; av
omstridd härledning
Ödmjuk: fsv. øpmiuker, isl. audmjükr,
no. audmjuk, da. ydmyg; gemensamt
nord. ord, sammansättn. av ett isl. adj.
audr lätt (se ökänd) och mjuk; alltså
egentl, ’som lätt blir mjuk’
ödsla [ö’dsla, öd’-] slösa: da. ødsle; bildn
till fsv. øpa föröda (se 1 öde)
ödslig [ö’dslig, öd’s-]: av äldre ödlig (jfr
brottslig), ödelig, isl. eydüigr tom,
obebodd; bildn. till 1 öde
öga: fsv. øgha, isl. no. auga; gemens.
germ. ord (ty. Auge, eng. eye), trol.
sammanhörande med lat. oc’ulus (se
okular-) och grek. ofthàlmos’ öga (se
oftalmiatrik); jfr ögla, ögna
ögla [öggS ö’g-]: diminutivbildn. till
öga, alltså egentl, ’litet öga’
ögna [öng’na, ögg’na] flyktigt se: no.
augna, øygna stirra; ögna; skönja, da.
øine få syn på, varsebliva; bildn. till
öga
ögonblick: fsv. øghnablik; av’ lågty.
ågenblik med samma bet. (ty.
Augen-blick), egentl, ’blinkning med ögonen’
(se blicka)
Ögonbryn: fsv. øghnabryn; sammansättn.
av gen. plur. av öga med bryn
ögonskenlig (i uttrycket löpa ö. fara):
efter ty. augenscheinlich med samma
bet.; besläktat med sken, skina
ök dragare; lastdjur: fsv. øk n.,
sidoform till fsv. øker m., isl. eykr, no. øyk
häst, sto, dragare, riddjur; besläktat
med ok
1. öka (subst.) flatbottnad båt (även:
ekà): fsv. økia, trol. en dialektal
sidoform till fsv. ekia med samma bet.;
bildn. till ek; jfr ökstock
2. öka (verb): fsv. øka, isl. auka (imperf.
iök), no. auka och fsv. økia, no. øykja;
gemens, germ. ord, med motsvarighet i
flera indoeurop. språk, bl. a. lat. auge’re
öka; jfr ock, öknamn
öken [ö’ken, öck’en]: fsv. øpkn, økn, da.
ørken; bildn. till 1 öde
Öknamn: fsv. øknamn, isl. aukanafn;
bildn. till stammen i 2 öka
ökstock (även ekstock): till 1 öka;
sålunda egentl, ’båt av urholkad
ekstam’
ökänd: fsv. ødhkænder lätt igenkänd,
527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
