- Project Runeberg -  Våra ortnamn och vad de lära oss /
32

(1931) [MARC] Author: Hjalmar Lindroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vad slags kunskap kan hämtas ur ortnamnen? Orienterande överblick - 3. Ortnamnen och etnografin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kulturen, bleve det emellertid naturligt att i den
senare stenålderns folk, särskilt i söder (och
väster), se en blandras. Att indoeuropeiskt språk i
Norden går tillbaka (åtminstone) till yngre
stenåldern, skulle man väl då här snarast hävda utifrån
denna uppfattning: man vet egentligen inte när det
skulle kunna ha kommit in senare. —- För få
år sedan ha båda dessa ståndpunkter, av vilka den
senare alltmera vunnit terräng, mött gensaga.
Därvid ha invandringsteorierna åter kommit till
heders. En av Otto Rydbeck framställd teori
räknar, oavsett boplatsfolket, med två invandringar
under den yngre stenåldern: först kom jordbrukets
och de stora gravarnas folk, sedan det folk som
kännetecknas av enmansgravar, båtformiga
stridsyxor och snörornamentik. Det senare, som också
var ett högtstående folk, var snarast
indoeurope-■erna; det var långskalligt, medan det förra — emot
tidigare åsikter — vore kortskalligt.
Stridsyxefolket antages ha invandrat mot slutet av tredje
årtusendet f. Kr. Senare tiders nordbor vore en
blandning av de tre nämnda raserna (naturligtvis
jämte en del ännu yngre element). — Nog finns
det alltså möjligheter för att också språket
kunde i någon grad vara ett blandspråk, och likaså
att här och var mera oblandade rester av skilda
rasers språk kunde leva kvar även under sen
stenålder. Att det indoeuropeiska språket åtminstone
utgjorde huvudingrediensen redan då, måste anses
högeligen sannolikt. Är det ens tänkbart, att vissa
av de fonetiska språkegenheter varigenom
germanskt språk — i Norden och på kontinenten —
skilde sig ut från övriga indoeuropeiska språk,
bero på inverkan från utomeuropeiska? Svar: detta
vore rimligt, om vi inte hade skäl att tro, att dessa
särskiljande drag utvecklats först ganska sent, ti-

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:52:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaort/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free