- Project Runeberg -  Våra ortnamn och vad de lära oss /
67

(1931) [MARC] Author: Hjalmar Lindroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hur ortnamnen samlas och bearbetas - 1. Vilken namnform är pålitlig?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men skriftformer äro visst icke värdefulla blott
i samma mån som de äro gamla. Man måste ej
sällan söka värdesätta den föreliggande källans
särskilda förutsättningar att kunna presentera en
pålitlig form. Ar källan en originalurkund eller en
avskrift? I senare fallet är den kanske avskriven
av ett förlorat original, i vilket fall man får hålla
till godo med den sådan den är, naturligtvis
eventuellt under kritiska förbehåll. Framför allt bör
man fråga: har skrivaren stått i nära förbindelse
med den bvgd där namnet hör hemma, så att han
vetat hur namnet verkligen uttalades? Allra
bäst är om han själv kan visas ha varit "inföding".
Eller kan man åtminstone visa, att vägen från
denna levande uttalsform till formen på
pergamentet eller papperet icke varit lång? — Alltså: lokala
skriftformer ha — under eljest lika
omständigheter, t. ex. om det är fråga om ungefär
jämngamla former —■ företräde framför dem som
stamma från en källa tillkommen fjärran från bygden.

Detta betyder, att vi överhuvud skola söka nå
den lokala namnformen. Det händer,
att en ung lokalform är bättre än en gammal som
passerat ett eller annat mellanled innan den
fixerats på papperet. Då det i de enskilda fallen
gäller att träffa ett val med avseende på värdet
mellan avvikande former, måste man emellertid se sig
om efter någon utanförliggande norm. Att
lätt-tyddheten i och för sig icke duger till sådan, ha vi
redan sett; den kunde ju bero på "uppsnvggning"
av en för vederbörande obegriplig form.
Kontrollen måste i stället i första hand ske efter den t
a-1 a d e form som alltjämt lever ute i
bygdebefolkningens gamla mål. — Det är ju bekant, att det
till stor del är därför som vi med sådan iver söka
teckna upp så mycket som möjligt av de döende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 19:29:49 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varaort/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free