- Project Runeberg -  Våra ortnamn och vad de lära oss /
110

(1931) [MARC] Author: Hjalmar Lindroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Olika slag av ortnamn. Tolkning av valda namn - A. Naturnamn - 4. Övriga grupper av naturnamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gård; namnens fortlevande är därför i förra fallet
mera beroende av en obruten tradition hos
bebyg-garna på hemmanet i fråga, och en sådan tryter
på många håll. Alldeles särskilt gäller det sagda
om namnen på åkrar eller odlingar överhuvud.
Fördelningen mellan odlad och icke odlad mark växlar
även på ett hemmans inägor, den odlade markens
användning — vilken ej sällan är
benämnings-grund — växlar; men framför allt: genom de olika
skiftena, från och med storskiftet efter 1757, ha
ägornas fördelning och ägofigurerna undergått så
genomgripande förändringar, att blott en bråkdel
av de gamla ägonamnen nu leva kvar på folkmun.
En ny, fåtaligare uppsättning av i stort sett
nv-modiga och ofta rätt intetsägande namn har
kommit i stället. Med hjälo av de gamla by- och
gårdskartorna kan man ännu göra ganska rika
skördar av dithörande namn, och av dessa synes
en del ha ganska hög ålder. För den i enskildheter
gående bygdeforskaren ha dessa agrariska namn,
som man skulle kunna kalla dem, hurusomhelst ett
mycket stort intresse.

Av bergnamn må här som exempel nämnas
Kullen i Skåne, som — väl att märka — i äkta
uttal har akut accent (som i best. form mullen, av
mull) och alltså utgår från ett enstavigt kull (isl.
kollr), icke från kulle; vidare Städjan, ett
jämförande namn av stammen i städ; och de
sammansatta Halleberg och Hunneberg, av vilka det första
innehåller hall ’häll, klippa’, och det andra kanske
ordet hund i plur., här väl såsom annorstädes
åsyftande "hundliknande" bergpartier; Omberg, fornsv.
Amobærgh, vars förled är ett ärna ’dimma’, alltså
’det dimomsvävade berget’ — "drottning Omma"
har sitt namn av berget, ej tvärtom —, och
slutligen Taberg. Detta skrives Tadu bärgli av Peder

110

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 22 19:29:49 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varaort/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free