- Project Runeberg -  Våra ortnamn och vad de lära oss /
122

(1931) [MARC] Author: Hjalmar Lindroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Olika slag av ortnamn. Tolkning av valda namn - B. Bebyggelsenamn - 2. Bebyggelsenamn i egentligare mening - a. Sekundära bebyggelsenamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

punkt är rimligt. Ty det är blott i vissa bygder
man har rätt att vänta vin-namn. Dessa namn äro
starkt koncentrerade åt västra Skandinavien, och
inom Sverige finna vi då ock huvudmassan inom
Bohuslän och särskilt inom Västergötlands
storbygder; ex. äro: Näsinge (socken i Bohuslän), förr
Næsini men sedan obehörigen inkommet bland
inge-namnen, Gäsene, av ett äldre (icke direkt anträffat)
Gos-vini ’gåsängen’, där slut-i är gammal
böjningsändelse, T eugene, vars förled torde vara tånge
’ut-eller framskjutande udde eller terrängformation’,
något som synes stämma med förhållandena. I
Halland träffa vi ock åtminstone ett par säkra -vin.
Åt öster och nordost från Västergötland kan typen
ock följas, nämligen dels möjligen in i
Östergötland, dels genom Närke till Mälarprovinserna; men
talrikheten avtar, och namnen äro ofta
svårbestämbara: exempel äro Torsne i Alunda, Uppland,
som innehåller gudanamnet Tor, och väl Himmine
i Lohärad, där förleden dock är oklar.

Av andra hithörande grupper förtjäna namnen
på -landa beröras. Slutleden är naturligtvis
närbesläktad med vårt land och kan sägas vara en
böjningsform därav, men den har åtminstone i västra
Sverige bevarat en väl äldre betydelse ’mark i
n-vidvatten, strandmark’, kanske rent av
’strandsluttning’ (märk dalbomål lanna ’slutta nedåt’).
Typen finnes på flera håll: i Småland, t. ex.
Vetlanda, i Västergötland och Bohuslän. Vi finna den
ock i Mälarlandskapen upp till norra Uppland och
Gästrikland, men här blandas den redan med den
närstående typen -land, som sedan blir
allenarå-dande längre uppe i Norrland (Nyland, Fröstland).

Namnen på -hög(a) kunna dels åsyfta naturlig
förhöjning, dels gravhög(ar) från forntiden.
Särskilt i södra Sverige har typen sprängts sönder ge-

122

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 20 13:35:28 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varaort/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free