Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten att bli gammal men vara ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONSTEN ATT BLI
GAMMAL MEN VARA UNG
Jag hade blivit bjuden till en å landet bosatt
barndomsvän, lantbrukare till yrket. Han mötte mig
vid stationen, och på mitt stereotypa »Hur står det
till?» svarade han med ett lika stereotypt: »Jo,
tack», vars innebörd jag för tillfället ej reflekterade
över.
På stationens baksida stod hans bil väntande.
Han förde den själv.
Vi satte oss upp. Bilen suckade och stånkade och
skarphostade värre än den utkördaste hästkrake;
den rök lika kraftigt som tåget, och den luktade
fasligt
Min affär kräver hållandet av bil, vadan jag har
en smula kännedom om bilar och deras skötsel.
Jag tänkte följaktligen någonting. Men givetvis sade
jag ingenting.
»Hur långt är det hem till dig?»
»Tjugo minuter, om inte kraken blir istadig».
»Brukar den bli det då?»
»Ja, han får ibland den nycken att neka att gå
fram».
»Men det är ju ett bra märke». Jag hade
nämligen genast sett, att det var ett av de bästa
franska fabrikernas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
