- Project Runeberg -  Konsten att bli gammal men vara ung : vegetariska spegelbilder /
16

(1920) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten att bli gammal men vara ung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Köttet är alltså....»

»....för människan vad motorspriten är för
bensinbilen. Köttet är fullt av giftiga avfallsprodukter —
vetenskapen kallar dem purinämnen —, vilka flyta
med blodströmmen och avsätta sig i leder och
vävnader, åstadkommande driftsvårigheter (röjmatism,
ischias, sten- och grusbildningar, nervsmärtor o. s. v.).
Men dessa giftämnen slita också direkt på kroppen.
Försöken att genom begagnandet av alkohol åstadkomma
en utrensning av de upphopade giftämnena
ha ingen annan effekt än att slitaget på kroppen
fördubblas».

»Logiken är ofrånkomlig».

»När det gäller bilen, på vars skötsel ni intet
inflytande har, då vet ni till punkt och pricka vad ni
har att göra, men när det gäller er make....»

»Säg inte mer! Jag har varit blind. Men nu är
jag seende. Tror ni, att det är för sent att börja?»

»Jag vet inte om min gamle vän kan bli fullt frisk
– om han fått några inre organ fördärvade. Äro
dessa friska, kan han skaffa sig ett rent blod och
därmed rena vävnader på den enda väg, som existerar:
genom ren föda. Med ren föda upphör ock det tryck
på nerverna, som är en oavvislig följd av köttdietens
giftämnen. Alltså blir humöret bättre redan av den
orsaken. Men självklart är, att huvudorsaken till
välbefinnandet är, att allt funktionerar så att det ej
gnisslar, pustar, hostar och stånkar — så att man ej
vet av, att man har någon kropp annat än då man
njuter av att kunna vara till nytta och glädje för sina
medmänniskor, av naturens fägring och av visheten
i skapelsen, när människorna ej fått tillfälle att
fördärva den».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:52:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varaung/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free