Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Duger åt herrskapera i sta'n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
duger ÅT HERR-
I99DBQBDD
s K A P E R A I S T A ’ N
Erker i Falla kommer bekymrad in till sin
hustru:
»Rosina är så sjuker, så jag tror inte de’ ä’ annat
att göra än sätta kniven i’na.»
»Vad tror du de ä’ me’na?»
»Jag tror de ä’ mångfålletorka.»
»Vad säger du? Då kan en inte bli åv me’ kötte’?»
»Ä, alltid’ duger de’ åt herrskapera i sta’n».
Det är Rosinas dödsdom.
Sedan hon är slaktad kommer Erker med ännu mer
bekymrad min in till sin hustru:
»Det var otäckt va’ de’ kötte’ såg ut. En kan inte
bju’ ut’e på torget, Jör då tar hälsovårdspolisen det».
»En så’n förlust! Då ä’ de’ inte annat å göra än
att gå te’ korvmakarn. Han ger inte stort mer än
hälften va* ja’ kunde få på torge’».
»Ä’ de’ då säkert, att han tar de’, Erker?»
»Han! Han tar allt, t. o. m. självdöda hästar
och kalvar, som inte ä’ födda».
»Så ska’ herrskaper’a ha Rosina i alla fall I»
»Ja, hade en inte dom, så vore det inte roligt
att vara kreatursägare. Gu’ signe dom, Fia!»
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
