Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandkåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRANDKÅREN
I mina unga dagar vistades jag några år i en
småstad, bland vars många trevliga institutioner fanns
en, som hette frivilliga brandkåren.
Äll stadens arbetsdugliga manliga befolkning var
enrollerad i densamma: överklassen som befäl,
underklassen som gemene man.
När eldsvåda utbröt i någon av stadens träkåkar,
tutades det i lurar, kyrkklockorna klämtade,
handlanden lämnade sin disk, skräddaren sitt bord,
skolläraren sin kateder — hela stadens vanliga liv
avstannade. Älla redliga medborgare hade blott en
tanke: att rädda staden från det härjande elementet.
Ja, de som på grund av sin höga ålder, svaghet e. dyl.
ej kunde vara med om räddningsarbetet gingo dit för
att uppmuntra de arbetande. Så gjorde också
kvinnorna. Många av dessa medförde något varmt eller
svalkande — allt efter årstiden — till räddarne.
Vattentunnor kördes i samma rasande fart, som
vår gamle vän Jehu plägade utveckla. Det
kommenderades och arbetades beundransvärt. Sprutorna
sände kaskader av vatten. Huset var dömt till
undergång. Förtärdes det ej av elden, så dränktes det.
Nu har staden en fast brandkår på tolv man. När
eldsvåda utbryter kommer den efter några få minuter
9T
Konsten alf. bli gammal men vara uns
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
