Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bleckburksgrönsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BLECKBURKSGRÖNSAKER
Jag försökte mig som vegetarian, men det gick bara
ett par månader. Jag vart så kraftlös, att jag
inte orkade med någonting, sade en nyförvärvad
bekant till mig.
»Nå, hur levde du då?»
»Jag köpte några av Bonniers sätt-böcker, en
ordentlig uppsättning av konserverade grönsaker och
torkade dito, torkade frukter, marmelad o. s.v. Min
hushållerska knorrade, men var naturligtvis tvungen
att tillreda mat av de där ingredienserna. Hon hade
inte lite roligt, då hon fick rätt i sin förmodan, att
jag snart skulle gå på knäna på denna nymodighet».
»Hon hade sannerligen skäl att skratta. Bonniers
sätt-böcker tillhöra den verkligt usla litteraturen.
Den användbara födan är där fördärvad av ättika,
andra giftiga kemikalier, peppar o. s. v.
Bleckburksgrönsaker ringaktar jag djupt. De äro urkokta hos
fabrikanten (spadet borthälles och vatten slås på i
stället), så att de äro den värsta parodi på föda; de
äro smaklösa, och deras utseende — de äro färgade,
ej så sällan med giftiga färger — kan blott
fördragas av stadsbon, som aldrig sett dem växa. Torkade
grönsaker äro ej värdefullare som näringsmedel,
smaka sämre än hö. En ko skulle inte äta dem, utan att
hon vore döende av svält. De torkade frukterna
äro ofta förgiftade. Ringäpplen äro i regel svavlade.
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
