Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
kring järnvägsstationen, samtrafikens och
nutidslivets utpost i dessa gamla bygder. Far hade
i början varit mest emot Karins önskan att draga
bort, ty hans odalmannastolthet hade varit störst,
men hans hjärta hade till sist visat sig vara
större. Sedan han med sitt motstånd prövat
allvaret av hennes uppsåt och funnit det äkta,
förstod han att han ej fick hindra henne att följa sin
håg och bli människa för sig själv. Han såg
undrande på henne. Det var något främmande hos
denna dotter som bröt släktens traditioner, men
som det var hos hans älsklingsbarn, som detta
främmande drag framträdde, kunde det ej i
längden bli honom motbjudande och ej heller
främmande; lian lärde sig tycka om det, emedan det
var ett för henne utmärkande drag, och dessutom:
denna obetvingliga lust att bryta sig sin egen väg
i livet, vad var den annat än ett arv från
förfäder, som brutit bygd och odlat vildmarken.
När far kommit att se saken så, då hade han
givit med sig, och gav han sitt samtycke, så gav
han det fullt. Han skulle ej motvilligt se henne
draga ut i livet; han ville följa henne till vägs
ett stycke, han ville ro henne utför älven. Nog
gick det väg till stationen, hästar funnos på
gården, och mor kunde ej förstå, varför han ej åkte
med Karin i stället. Men far ville ro henne utför
älven. Hon hade aldrig farit utför den någon
gång, och han ville hon skulle göra det nu. Han
mindes än hur han känt det, då hans far första
gången tagit honom med på en sådan färd. Många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
