Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
över sjön till den strand där stationen låg.
Färden över sjön bjöd ej på några faror, men den
fordrade det uthålliga arbetets möda, och även
genom det förde far båten fram. De nådde
omsider stationen, där do skulle skiljas, och den
oförgätliga färden var ett minne blott, men ett minne
för livet. Det var fars avsked till dottern, som
drog ut i livet.
— Gud vare med dig, barn! Kom ihåg att liur
det än går dig därute i världen, så är du alltid
välkommen hem!
Det var fars avskedsord till Karin, då hon steg
upp på tåget.
— Tack, far!
Tåget satte sig i gång. Genom glindrande tårar
säg Karin, så länge hon kunde, efter den kära,
välkända gestalten med dess hållning av seg kraft.
Far! I det ordet låg så mycket mer än Karin
dittills förstått. Nu förstod hon att ju högre
ungträdet vill skjuta upp i luften och höja sin krona
från marken, dess djupare måste det sänka sina
rötter just i denna mark. Fri ville hon vara men
iclce rotlös.
Far! Det ordet blev sä rikt för Karin, när hon
satt ocli tänkte på honom som för henne
förkroppsligade dess begrepp. Ocli det blev henne
lätt att fatta Guds faderskärlek och att söka Guds
fadersskydd.
Välsignat är det barn, som får draga ut i livet
med det ljusa, starka minnet av eu far, värd
fadersnamnet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
