Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
iver att få veta sitt öde sora hon glömde hälsa
innan hon sade sitt ärende.
Gumman fäste sin kloka blick på den unga
flickan och läste i anletsdragen. Den blicken hade
sett in i månget skiftande människoöde, hade läst
i många olika anleten ocli hade därunder
uppövat en medfödd förmåga att se och förstå
mycket som undgår folk i allmänhet.
— Varför vill hon veta sitt öde?
— Varför? Å, därför att jag vill det. Det är
så mycket jag vill veta.
— Sitt ned här bredvid mig då, så kan vi tala
litet om ödet.
Inga satte sig.
— Ären korten? sade hon frågande.
— Jag spår ej i kort utan i anletsdrag.
— Blir det lika sant?
— Mycket sannare. Sitt så, att jag kan se in i
hennes ansikte.
Inga satte sig så, men kände sig besvärad av
denna skärskådande blick; hennes egen blev
osäker. Hon kunde ej förstå varför hon kände sig
skuldmedveten inför den gamlas kloka, seende
blick, ty hon hade ju intet att förebrå sig. Allt
som icke var som det skulle berodde ju pä
omständigheterna och ej på henne. Dessutom var det
ju framtiden och ingenting annat som
spåkvinnan skulle se.
— Hm, hm, sade gumman, som om hon upptäckt
något, och Ingas ögon fingo en spänd,
förväntansfull blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
