Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
inga började förstå ocli beslöt att ge sig till tåls
med den gamlas långsamma, besynnerliga sätt
att sp a. Och spåguminan tog vid, där hon slutat.
— Jaså, hennes fosterfar arbetar för henne och
ger henne vad hon behöver. Och hennes
fostermor då, hon lär henne väl nyttiga saker?
— Bara tråkiga saker: att sy och se efter
småbarn och sådant.
— Får hon inte också lära annat? Går hon inte
i skola?
— Den har jag lyckligtvis slutat i våras; det är
tråkigt att läsa.
— Vad är det som är roligt då?
— Allt möjligt annat, som jag inte får. Men,
mor, det är ju ni som frågar och jag, som svarar.
Bör det inte vara tvärtom vid en spådom?
— Vi ska byta sedan. Nu är det min tur att
fråga, sedan blir det hennes.
— Nå, fråga på då! sade Inga, än en gång
betvingande sin otålighet.
Gummans blick gled nedför den ungdomliga,
ännu barnsligt knubbiga gestalten, såg det
ljusblå sidenbandet kring halsen, knutet med en
rosett under ena örat, såg skärpet alltför hårt
åtdraget kring midjan, såg de spetsiga, tunna
skorna klämma den lilla mjuka foten, görande den sä
pass oformlig som göras kunde, med ett ord: såg
åtskilliga spår av barnslig fåfänga.
— Vi tycker mycket oin kläder?
— Ja, veni gör inte det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
