Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
— Inte att få det hon önskar, utan att önska
det hon får, ty det är det bästa.
Ingas unga blå ögon sågo undrande in i den
gamlas, men hon svarade ingenting på det
besynnerliga rådet.
— Blir jag gift snart!
Djärvt kom hon nu fram med den fråga lion
nyss varit för blyg att framställa.
— Vill hon det gärna, så blir hon det nog, ty
hon har åtskilligt av det som en del män se efter.
Inga rodnade av oförställd förtjusning och blev
modig att fråga.
— Blir det av stor kärlek?
Den gamla skakade på huvudet.
— Det tror jag knappast — om det blir snart.
— Inte? upprepade Inga snopen och misslynt.
— Den som bara tar det naturligt och inte
tackar för att en annan arbetar för henne och ger
henne allt vad hon behöver har ett otacksamt
hjärta, och den som det har kan ännu icke älska
med en stor kärlek.
— Kommer min man att älska mig? frågade
Inga, som ej ville höra förmaningar utan
fram-tidsöden.
— Det finns olika slag av kärlek. En kärlek
liknar lågan som brinner i nävern, sprakande och
högtflammande, men snart slocknande. En annan
liknar lågan som brinner i veden, klart, lugnt,
värmande och brinner brasan ut.
Inga tyckte ej om gummans liknelse;
näverkärlekens sprakande och högtflammande var just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
