Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Med ena handens avigsida torkade hon tårarna,
inen det såg mera ut, som om hon velat pressa
fram dem, så borrade hon in de mjuka knogarna i
ögonen. Den andra handen, som låg i knäet, knöt
sig, och det var denna lilla, harmset knutna hand,
gammelmor tog mellan sina båda och sakta
smekte, medan hon talade.
— Det är intet oåterkalleligt öde jag förutsagt.
Jag har bara sagt vad jag funnit vara sannolikt,
om allt det jag nu ser i denna knopp kommer att
otuktat få utveckla sig. Men ödet kan bli ett helt
annat. Min lilla vän glömmer att vårt öde ej är
något utom oss. Sådana som vi själva äro, sådant
blir till stor del vårt öde.
— Hurudan måste jag då bli, för att mitt öde
skall bli lyckligt? frågade Inga och såg upp med
ögon som blivit rödkantade mindre av tårarna än
av den lilla hand som torkat dem så obarmhärtigt.
— Lev inte i en drömd framtid, utan lev i den
dag som är, och sträva efter att vara till själ och
hjärta vad hon ännu är till år och förstånd: ett
barn.
— Ett barn! utbrast Inga och rätade på sig.
Inte vill jag vara barn längre; jag vill bli stor,
och jag är ju redan fullvuxen, sjutton år.
— Stor blir ingen utan att bli som ett barn.
Barnasinnet är den största rikedom och den bästa
borgen för lycka, ty barnasinnet äger himmelriket.
Inga teg. Hon undrade på den vändning
samtalet tagit; aldrig hade hon kunnat tänka sig att
en spågumma skulle tala om himmelriket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
