Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
men vad gör det, om den bara hunnit sprida
glädje under sitt korta liv.
Det låg en undermening i gummans ord, och
lnga förstod den, men hennes ungdom ställde ett
annat krav på livet.
— Man lever väl också för att glädjas, sade hon.
— Det ges två slags glädje: den förgängliga och
den oförgängliga, sade gammelmor.
Inga höjde trotsigt på huvudet, ty hon förstod
nog att det hopp varmed spådomen uppfyllt henne
var hoppet just om den förgängliga glädjen. Den
oförgängliga lockade henne ej.
Gumman, som givit henne rosen, stod därinne
bland sina blomster i täppan och såg på Inga med
sin leende och goda blick.
-— När den glädje hon nu så ivrigt söker visar
sin förgänglighet,, kom då ihåg att det ges en
oförgänglig glädje och sök den! —
Inga, som ej tyckte om förmaningar, tog
avsked, tackade än en gång för rosen och gick hem
genom skogen i sommarkvällsskymning, tänkande
på spådomen, fast den redan förlorat mycket av
sin tjusning. Och långt efter sedan hön glömt den,
kom hon ihåg avskedsorden om den oförgängliga
glädjen, ty sanningens ord vara, medan tomma
ord förgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
