Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
an
Men när Vincent nu efteråt tänkte på Inges
tystnad och mindes uttrycket i kamratens ansikte,
iick han en tydlig känsla av att det legat något i
den, och att det där med ögonmärket på hemvägen
varit Inges sätt att säga ut något av vad han
suttit och tänkt under framtidsdiskussionen.
Fölen ofarlig rodd över en stilla sjö kunde Inge
tilllåta sig skämtet med ett opålitligt ögonmärke,
men när det gällde allvar, var lian nog bättre än
de flesta i stånd att välja ett att lita på. Vincent
var en av Inges närmaste vänner och hade ofta
lagt märke till den lugna visshet, som utmärkt
den tystlåtne kamratens handlingar och
avgörel-ser. Den vissheten tydde på ett säkert
ögonmärke. Vilket? Vincent beslöt att vid första tillfälle
fråga sin vän.
Tillfället kom osökt följande morgon. Vincent
fick ett brev, och upprörd av dess innehåll sökte
han Inge, ty brevets nyhet angick mera denne än
Vincent själv.
— Se här, läs! Nu är den stackarn du hjälpte
i fjol på kneken igen. Det var det jag sa dig, att
ban inte skulle kunna sköta sig, utan snart vara
lika illa däran igen, sade Vincent med en sorts
bekymrad skadeglädje.
Han hade fått rätt i sin pessimistiska spådom,
och det hade ju sin tillfredsställelse, men det
gjorde honom dock ont om den godtrogne vännen, som
så lätt låtit övertala sig att hjälpa.
Inge läste brevet och lämnade det tigande
tillbaka.
■i — Vårdröm mar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
