Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
— Vad säger du då, Atlas, om tillvarons
mening?
Och Nils gav Atlas en liten vänskaplig snärt
med piskan.
Atlas, som stannat ett tag i de oändliga
uppförsbackarna, tog tilltalet som en uppmaning att
streta vidare och satte i gång igen. Inte var hans
lass tungt, ty han gick med tomsläde upp, men
han var i brantaste backen på den ständigt
stigande vägen och måste därför ta i med ihärdighet.
— Jaså, det blev ditt svar det, Atlas! Arbete,
stret och knog. Det är din livsfilosofi, och du
lever den, vilket inte kan sägas om alla filosofer.
Nils hade också andra kamrater i arbetet än
hästen och hunden; lian hade skogshuggarna ocli
de andra timmerkörarna. Till att börja med hade
dessa med en viss misstro betraktat baronen i
arbetskläder och ej väntat sig att han skulle orka
ta i eller hålla ut. Men dag efter dag gick han
med sin fora och utförde sitt arbete lika bra som
någon av dem. Han var också enkel och naturlig
i sitt sätt mot dem; de kunde ej upptäcka något
översitteri och började snart tycka om honom
som en god kamrat.
När han denna dag kom upp till det ställe, där
han skulle hämta sitt timmer, kom en av
skogshuggarna och bad att få följa med honom ned.
— Det går alltid fortare att åka än gå och jag
har bråttom ned, sade mannen.
Nils kände honom ej mycket men visste att han
hette Fingal ocli var väl känd bland kamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
