Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
— Det beror på. Kanske behöver jag inte sörja
över någondera.
— Men ... började Nils undrande.
Han förstod ej vad Fingal kunde mena.
— Pojken som dör kanske lyckas nu, sade
Fingal.
— Lyckas? upprepade Nils frågande.
— Ville alltid vinna sin bror.
Nu förstod Nils. Han betraktade mannen
bredvid sig, som om han sett något övernaturligt.
De hade åter lämnat isen och kommit in i
skogsskymningen.
Nils kände vördnad för den enkle mannen med
den sublima levnadsvisheten.
— Hur kan ni ta detta som ni gör? undrade ban.
För första gången under färden såg Fingal på
den unge mannen. Hans blick var lugn och modig
och tålig.
— Hur skulle jag annars ta det?
— En annan skulle ta vid sig, ge sig över,
förbanna, sade Nils.
— Det skulle inte nytta till något.
Åter blev det tyst en stund mellan de två, ty
åter kände Nils sig överväldigad av det sublimas
enkelhet, personifierad i Fingal.
Begäret att utforska denne man drev honom
dock snart att fråga igen.
— Vad ska ni göra med er andre son, han soin
gjort sin bror illa?
— Ingenting, tänker jag.
— Ska ni kunna se honom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
