Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att andas, och det kom ro i hans nyss oroliga
blick. Han såg med en god blick på den
ångerfulle broderns förvridna drag.
— I)u menade det ej, du visste inte vad du
gjorde, flämtade han med sin slocknande röst.
Ett kvävt rytande svarade honom, och de
armar som uppehöllo honom, darrade men släppte
ej sitt tag.
— Gud förlåter dig ... och älskar dig ... och
det gör jag också... Korset, korset, se korset!
Den svaga rösten förmådde ej mer, och ögonen,
som så troget och längtande sett efter den vilsne
brodern, slötos.
Fingal stod vid bädden och såg på sina söner,
och hans hustru gick tårögd och tyst och sysslade
lör den sjukes räkning. Även andra voro i stugan,
tysta och gripna.
Ingen gav akt på Nils. Han smög sig sakta ut.
Därute slocknade dagen härligt i aftonrodnad
och skymning. Kylan bet i kinden, och snön
knarrade under foten.
Hallå kom viftande och hoppade upp med
snöiga tassar, alltid lika hänförd vid husbondens
åsyn, och Atlas höjde det sänkta huvudet, glad
att få fortsätta med lasset, som ban förstod var
det sista för dagen. Nu vankades stallet och
välfylld krubba.
Nils gick bredvid föran med tömmarna slaka i
handen och tänkte på de båda bröderna han nyss
sett.
Han kände mest själsfrändskap med Erik men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
