Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
där dumma Ebba och kände ingen ånger, bara
stolt belåtenhet med sitt eget uppförande.
Men när hon kom hem den dagen och hennes
blick kom att falla på adventkortet hon målat åt
sig själv, lyste de gyllene orden så besynnerligt
anklagande mot henne.
"Se, din Konung kommer till dig, saktmodig ..."
Intet av den värme som drivit henne att måla
de orden för att lia dem för ögonen kändes i
hjärtat nu. I stället den där oförklarliga förebråelsen.
Asta stod stilla och såg på orden. Inte längre
sedan än i förrgår hade de gjort hennes hjärta
brinnande, och nu blott träffade de henne med en
förebråelse, lik den varmed Jesu blick träffade
den sin mästare förnekande lärjungen.
Asta kände sig oren inför de där heligt
uppfordrande orden. Hennes hjärta hade ej den
julrosens snövithet, som hon velat lägga ned för sin
annalkande Konungs fot.
"Se, din Konung kommer till dig, saktmodig ..."
Men du, hur är du till sinnes! Han, Konungars
Konung, är saktmodig och ödmjuk, men du, lilla
skärva bland jordens skärvor, är stridig och stolt.
Stolt över den usla triumfen att ha stukat och
förlöjligat en misshaglig kamrat!
Asta hade nog ett stolt och stridigt lynne,
skarpt huvud ocli en kvick tunga, men hon liade
också ett varmt och impulsivt hjärta och en ärlig
själ. Hennes kärlek till Konungen var uppriktig
och djup och starkare än allt annat inom henne.
Den segrade därför också nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
