Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen kom. Hon hade velat ta emot honom
med rent och öppet hjärta, med hela fånget fullt
av vita blommor att strö för hans fot. Minst av
allt ville hon att han skulle komma — och finna
henne i gräl med en kamrat! Hon greps av skam
och sorg över sig själv. Hon hade velat så stort,
men liur efterbliven jämförd med den viljan var
hon ej i verkligheten!
Följande dag var det julafton. Kontoret skulle
vara öppet till kl. 12, så Asta måste gå dit. Men
det var ej det tvånget som förtog all julstämning
för henne, det var hennes eget inre.
Hon hade rätt lång väg till kontoret och var
ute i god tid, varför hon kunde gå lugnt och
tänka. Då fick hon en ingivelse. Den formade sig till
rim och meter i hennes hjärna och drev henne till
en impulsiv handling. I en blomsterbod köpte hon
några julrosor, ocli när hon’ kom till kontoret,
präntade hon på ett kort de enkla rim, i vilka
hennes ånger tagit sig uttryck:
Till Ebba!
Om ej du kati förlåta mig,
att jag- i går var styg-g mot dig
ocli gav ditt hjärta skarpa sår,
jag’ ingen juleglädje får.
Men om för mig- du hjärta liar
och dessa ångarns rosor tar
och vill i Asta se en vän,
då blir på stund jag g’lad ig’eii!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
