Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Lyckligtvis var Ebba sen denna morgon, varför
Asta hann sätta rosorna i ett glas vatten och
kortet uppe i dem på Ebbas pulpet, innan denna kom.
Kamraterna sågo med nyfiket intresse hennes
förehavande och anade nog att det var en
för-soningsgärd. Hon upplyste dem dock ej om något
utan gick bara tillbaka till sin pulpet och upptog
arbetet. De frågade henne ej, och ingen gick
heller bort för att läsa på kortet, men när Ebba kom
in, frusen och brådskande, blev hon föremål för
allas förstulna intresse.
Hon märkte genast julrosorna och strålade
ofrivilligt upp. Vem hade tänkt på henne?
Hon tog ivrigt kortet och läste det. En gång,
två gånger. Så såg hon bort till Asta. Dennas
ögon mötte hennes med ett uttryck
överensstämmande med versens, förhoppningsfullt vädjande.
Ebba lät ej be sig förgäves. Det låg intet försåt
i denna vädjan, det såg hon. Hon gick bort till
Asta och kysste henne.
— Du kan vara rar, när du vill! sade hon
er-kännsaint. Sedan fingo kamraterna läsa versen.
Alla gillade den och tyckte om vad Asta gjort,
och det blev julstämning på kontoret den
morgonen.
På detta sätt hade Asta genom att låta sig
besegras av kärleken till sin Konung och av makten
i hans person fått sin längtan fylld att få strö
rita julrosor för hans fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
