Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Finner jag intet annat hem för dig, så kan
du få bo hos mig mot. det att du passar upp mig
litet, sade han och smålog.
Då klack det till i Ingeborg, ty för en sekund
tyckte hon sig känna igen blicken i hans ögon
såsom den hon i sin dröm sett i ormens. Men den
försvann strax igen och Ingeborg försökte tro
att det var en inbillning.
— Håller du ditt lölte och kommer, ska jag
hålla mitt och göra en storhet av dig.
Efter detta avgörande försökte Ingeborg intala
sig att allt var bra.
När sommaren var förbi och Ingeborg kom ned
till bygden visste man allmänt hennes planer. De
yngre avundades henne, men bland de äldre var
man mera betänksam; dock var det ingen som
bestämt avrådde.
Per hade ej varit uppe på fäbodvallen sedan
den gången i somras, då han sprungit därifrån,
vild och dyster. Ocli inte heller nu syntes han till.
Ingeborg vågade inte fråga efter honom. Hennes
samvete — eller kanske var det hennes hjärta? —
kändes sjukt, när hon tänkte på honom. Därför
försökte hon att ej göra det, men förgäves. Hon
hade fattat ett trotsigt beslut att icke låta sig
hindras av honom, men nu när han ej gjorde
minsta försök att hindra henne utan höll sig
fullständigt undan, fick han makten över henne, stod för
henne jämt, växte och började skymma bort den
hägrande framtiden. Ingeborg stod honom dock
emot. Innerst rädd för sin svaghet höll hon sig å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
