Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
— Vad heter ni i förnamn? frågade hon.
Ljuga för sin mor kunde han ej och inte heller
gärna lämna hennes fråga obesvarad.
— Alfred.
— Alfred! upprepade hon med ett tonfall, som
gick honom till hjärtat. Så hette min son, soni
for till Amerika för tio år sedan och aldrig hörts
av sedan dess.
Hennes röst darrade, och han kände att det låg
något av fråga i den. Började hon ana?
Han hade hållit ansiktet bortvänt, men nu blev
hans behov att se henne överväldigande. Han
måste mätta sig med hennes åsyn, fast han visste
att hans ögon skulle röja honom.
Han vände sig och såg på henne. Hon förde
ofrivilligt handen till hjärtat och bleknade, men
allteftersom hennes aning blev visshet började
hennes ögon stråla, med tvekan först, som vågade
hon ej tro deras vittnesbörd.
— Alfred är det verkligen du? fick hon fram.
Ja, det var han! Den förlorade var
återkommen. Han böjde knä framför henne och kysste de
linskinnade, skrynkliga, kära händerna.
— Detta hade jag inte väntat få uppleva förr
än i uppståndelsen, sade lion som drömmande, då
hon omsider kunde tala.
När de lugnat sig, bestämde de såsom det bästa
att modern först skulle förbereda Estrid och
skicka bud, när denna var färdig att återse
honom. Han sade ingenting till modern om sin
förmögenhet, ty ban ville pröva och se, om han som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
