Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
en fattig man skulle bli välkommen till Estrid
också. Modern hade bestått provet glänsande.
Moderns bud nådde honom följande dag, och i
sina enkla arbetarkläder gick han upp till sin
hustru.
Blek och behärskad tog hon emot honom med
beslutsam vänlighet. Hon räckte honom handen,
men han såg att hon var rädd att ban skulle
draga henne till sig. Han gjorde det ej.
— Du kan med rätta förebrå mig att jag inte
låtit höra av mig alla dessa år, men jag tyckte
det var bäst du fick tro mig död och kunde känna
dig fri, sade han.
— Det var inte bäst.
— Jag inser det nu. .Tag tänkte ibland låta höra
av mig, men jag ville först få det bättre.
— Har ...
Hon hejdade sig, men ban förstod vad hon velat
säga.
— Nu kunde jag inte stävja min hemlängtan
längre. Men du behöver inte vara rädd att jag
ska ligga dig och mor till last.
Hon rodnade vid att se sig genomskådad och
lor att byta samtalsämne bad hon honom berätta
sina öden. De hade satt sig, och han hade tagit
plats närmare modern än Estrid.
— Låt oss hellre tala om dig. Vår lilla flicka!
Vid omnämnandet av barnet trängde sig på
henne som verklighet det förhållandet, att denne
främmande, skäggige arbetskarl var hennes man.
Om ej uttrycket i hans ögon varit så fullt av för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
