Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
ingen. Hon undrade om de väntat på henne. I
alla fall inte länge, ty då skulle de ej redan ha
hunnit så långt ut.
Skulle de månne lägga märke till att hon
komme att dra sig undan, skulle de fråga henne
varför och be henne komma med dem igen? Om de
gjorde det, vad skulle hon svara? Skulle hon visa
sig stött, låta dem förstå att det var något
särskilt men ej tala om för dem vad? Kanske de då
skulle känna det litet obehagligt.
O, vad lion önskade att det stått i hennes makt
att på något sätt göra dem riktigt illa till mods
och ångerfulla för hennes skull!
Men hon var så vanmäktig gent emot dem. De
brydde sig alldeles lor litet om henne för att ta
sig när av något som lion gjorde eller inte gjorde.
Om hon droge sig undan dem t. ex., skulle inte de
lida något av det; den enda som skulle komma
att lida var hon själv.
Hon satt och såg genom glindrande tårar på
seglet där ute och kände sig så ohjälpligt
föraktad och övergiven.
... föraktad var han och av andra övergiven ...
Vem viskade de orden till henne? Vem tog
fram dem ur hennes minne och ställde
smärtornas man för hennes inre blick så levande, att den
drogs från den lilla oförrätt hon led till de stora
lian lidit och ännu alltjämt led?
Den andeviskningen hade en förunderlig
verkan. Den brusande, bittra oron i hennes unga,
känsliga sinne lade sig för de orden som stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
