- Project Runeberg -  Vårdrömmar /
91

(1927) [MARC] [MARC] Author: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

med sig, fast hon varit sa ovärdig, att hon nästan
glömt honom — det överväldigade henne.

Den stund som börjat sä bittert blev oväntat rik
och vändes till en stund av förnyelse. Hon hade
aldrig förr varit sin Herre så nära som hon nu
kom honom ... Hur det kunde gå så? Ja, det hör
till det dolda livets många rika hemligheter.

Hon kunde alltjämt se segelbåten därute, men
hon följde den ej längre med bitter blick. Det
sved nog ännu i hennes känsliga hjärta, men hon
kvaldes ej längre av det vanmäktiga begäret att
göra dem illa. till mods för hennes skull. Med
lugn kunde hon tänka över vad de sagt. Det där
att hon jämt fnittrade! Hennes kinder hettade,
när hon tänkte på att, hon med det sättet
omedvetet retade folk. Varför hade ingen sagt henne
det? Men nu visste hon det, ocli hon skulle
komma i håg att lägga bort den ovanan. Och så skulle
hon inte hänga, efter dem jämt. Men hon skulle
försöka dra sig undan, så att de inte märkte det.
Hon ville inte visa sig stött, det är så dumt. Och
för resten var hon inte egentligen stött längre;
hon förstod dem. De menade inte något illa; det
var ju bara naturligt att de skulle tycka, att hon
var en barnunge jämförd med dem, ty det var
hon ju. Det var i stället snällt av dem att låta
henne vara med dem, som hon varit hela
sommaren. Men nu skulle hon i alla fall dra sig undan
dem småningom och försynt, så att de inte skulle
undra vad som kommit åt henne.

Tomt bleve det för henne, gräsligt tomt, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:53:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vardrommar/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free