Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
sin sak att ta första steget till närmare
bekantskap.
Frågan låg nära till hands, ty Tora hade
segel-inössa på huvudet och en tjock regnkrage över
armen.
— Nej. Jag hade tänkt segla ut men ändrade
mig och har suttit på klipporna i stället, svarade
Tora och slog sig ned på bänken.
De kommo i samspråk, och det var förunderligt
vad detta samtal fängslade Tora. Att det kunde
vara så mycket intresse med den där lilla
människan som gick ensam och förbisedd! Hon var full
av humor och uppfattning och sade saker på ett
så roligt sätt. Tora kom snart underfund med att
den andra alls inte led av sin ensamhet utan
trivdes ined den och utfyllde den med intressant
arbete.
— Vilken sorts arbete? frågade Tora, så full
av sympati och intresse, att Hedvig efter ett
ögonblicks tvekan leende gav vika och svarade.
— Det är en hemlighet ännu, ty jag vet ju inte
riktigt vad det blir av det, oin det kommer att
lyckas, men något säger mig att det ska gå. Se,
jag har länge haft något inom mig som växt och
mognat och krävt att få sitt uttryck, men jag har
måst hålla det tillbaka för att syssla med annat
i stället. Men så kom den här liöftsjukdomen och
tvang mig att lämna allt för att bara gå här och
sköta mig och lata mig. Ocli nu har jag tid att
skriva ned allt som trängts i min hjärna och ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
