Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERDAS ERFARENHET
— Sä hon reste på näsan och kallade oss
"småbarn"! sade Knut förtrytsamt.
Han var fjorton år, med utpräglad självkänsla
och mycket mån om sin värdighet. Småbarn ljöd i
hans öron som det värsta skällsord, helst i en
sextonårig flickas mun.
— Hon tycker förstås lion blivit stor; därför att
hon fått uppsatt hår, instämde Astrid, också
fjor-tonårig, och knyckte på huvudet, så att den långa
flätan slängde på ryggen.
— Hon borde stukas litet, medgav Christian, en
gänglig pojke om sexton år, ännu outvecklad, men
med något mycket tilldragande över bela sin
person och i sitt bleka, intelligenta ansikte.
Hans instämmande bar prägeln av att han mera
anpassade sig efter de andras syn på saken än
uttalade sin egen innersta mening.
— Ja, låt oss göra det, instämde livligt Edit, som
var femton år och hittills varit Gerdas, den
omtalade flickans, bästa vän, men nu blivit åsidosatt
för sin äldre syster Karin.
— Men hur ska det gå till? undrade någon.
Man slog nu sina kloka huvuden ihop, planer
7 — Vårdrömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
