Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
utlandet och slagit sig ned i Stockholm. Inga barn
har ban, och i sitt brev nu till mamma säger han
att lian känner sig så ensam. Genom sin långa
utomlandsvistelse har han tappat bort sina gamla
vänner i Sverige, ocli inga nära släktingar har han
annat än oss. Nu vill lian hit för att få fira svensk
jul på landet.
— Då ska vi riktigt bulla upp för honom, sade
Gertrud. Men Eva satt i sina egna tankar.
— Mamma är föryngrad bara vid tanken på att
han kommer; hon tycker det ska bli så roligt. Och
vet du vad! Hon säger att jag är just i den ålder
hon var, då de svärmade för varandra, och mycket
lik henne. Det säger ju för resten alla.
Gertrud vände sig från sina plåtar och tittade
förvånad på systern.
— Du menar väl inte att han skulle börja om sitt
ungdomssvärmeri? Med dig den här gången?
— Visst aldrig! utbrast Eva föraktfullt. Men
det är ingen omöjlighet, att han skulle kunna
komma att fatta tycke för mig som en sorts dotter
och vilja ha mig hos sig i Stockholm. Och då
kunde jag kanske få min längtan uppfylld att få söka
in till målarakademien och gå där.
— Jaså, det var därför du sjöng!
Nu förstod Gertrud.
Eva hade en vacker röst men var sällan i lyune
att sjunga, därför att hon gick och ruvade över
siu lott i livet, vilken var en helt annan än den
hon åtrådde. Håglöst gjorde hon de sysslor hon
var tvungen att utföra, fast hela hennes böjelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
