Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
särskilt glad at att det var just hon, som stannat
hemma hos honom.
Sedan hon hjälpt honom med kaffet, ville han
bli klädd. Som han kunde hjälpa till litet själv,
behövde man ej nödvändigtvis vara två om honom.
Gertrud lyckades ensam fä honom påklädd och i
rullstolen, som hon sedan rullade ut i salen. Här
tände hon alla ljusen.
— Nu ska vi hålla julotta för oss, pappa! sade
hon och kysste fadern hjärtligt.
Hans ögon strålade av belåtenhet, då hon efter
detta satte sig vid orgeln och sjöng julsånger för
honom. Hon både spelade och sjöng dämpat för att
ej riskera att störa morbror Malte. Risken var ej
stor, ty hans rum låg i övre våningen och andra
ändan av huset.
Plötsligt höll hon upp mitt i en sång och
lyssnade. Hon hade tyckt sig höra att det gick i en
dörr.
Ja, ganska riktigt! Nu hördes steg. Dörren gick
upp, ocli morbror Malte kom in. Gertrud sprang
upp och gick emot honom.
— Men... så rysligt tråkigt! Blev morbror
väckt? Och vi försökte ändå alla vara så tysta!
utbrast hon så ångerfull och beklagande, att han
måste småle.
— Jag låg vaken förut.
Hon blev glad åt hans sällsynta småleende.
— Men när morbror nu i alla fall är vaken, så
måste morbror ha kaffe, sade hon muntert.
— Gör dig intet extra besvär för min skull, in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
