Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snubba steg kommo pä vägen bakom, och iniiau
Anna visste ordet av, trädde» en arm under
hennes och en gladlynt, vänlig löst tilltalade henne:
— Du sätter då i väg som skjuten ur en kanon,
jag måste springa för att hinna fatt dig.
Det var Ester.
Anna såg butter och avvisande ut. Kom Ester
kanske för att triumfera över henne nu?
— Varför ville du hinna fatt mig?
— För att jag vill ha sällskap med dig.
— Du har väl sällskap ändå. Alla de andra.
— De var så tråkiga, så jag sprang ifrån dem.
De pratade bara om pojkar.
— Jag är inget roligt sällskap jag heller,
svarade Anna alltjämt butter, fast hon började tina
upp något. — Kan inte tala om pojkar ens. Har
så brått, så jag hinner inte tala om något.
Ester svarade intet på detta. Hon gick tyst
några minuter, men höll alltjämt sin arm under
Annas, fast denna hängde slapp och
ovälkomnande.
Anna tänkte att nu skulle väl Ester snart dra
sig ifrån henne och stanna och invänta de andra.
Hon började själv känna stinget av de taggar hon
satt ut mot kamratens vänliga närmande, och
hennes sinnesstämning blev om möjligt eländigare iin
förut, dä hon nu till allt annat också kände sig
ovänlig och stygg. Men hon försökte trösta sig
med att det behövde väl inte den av alla omtyckta
Ester bry sig om från en sådan som den av alla
föraktade stackars Anna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
