Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13.")
tigt raseri, för jag skulle spänna ögonen i dem sä
här. Och Pelle såg fruktansvärd ut, då lian
rullade med ögonen mot den lilla beskedliga Karin,
som ängsligt drog sig undan.
Men Inga var trött på skrytet.
— Om du inte vill vara pappa, så får du gä din
väg, Pelle, ty nu ska vi leka, avgjorde hon.
— Vara pappa, leka med jäntor! Nej pass, sade
Pelle. Adjö med er, jag kilar ut för att ta rätt på
några grabbar, och vi ska kriga vi, så det står
härliga till.
Med dessa stolta ord marscherade ban bort. En
bit gick han landsvägen, tog sedan av över en äng
in i en hage. Hagen var stor, full av björkar,
granar och tallar. Pelle vandrade visslande framåt,
med händerna i byxfickorna, morsk och
hjältemodig.
"Mu-u-u-i-i-u-uh", hördes ett mullrande, som kom
den lille hjälten att tvärstanna och dra händerna
ur fickorna.
Ett stycke in i hagen betade en mängd fredliga
kor, men tjuren, svart och stor, utvandrade från
hjorden mot Pelle. Han bökade upp jorden med
hornen och bölade först i djupaste bas, så högt
upp i falsett och sä ned till djupaste bas igen. I
ett nu glömde Pelle allt, vad han nyss sagt om
människans makt över djuren och hennes
behärskande blick. Visserligen stirrade ban på tjuren,
men det var ingen makt i den blicken endast 1’asa
och förskräckelse, och tjuren lät sig ej det minsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
