Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
alla korna fredligt betande, men intet spar av
någon pojke hade synts till. Då hade skogvaktaren
lugnt vänt om med den förmodan, att gossen
räddat sig över en gärdesgård. Sedan hade han glömt
bort bela saken, tills han på eftermiddagen fått
höra, att Pelle saknades. Det var då man på
allvar genomsökt hagen och funnit Pelle i trädet.
— Inte är det värt du försöker inbilla någon att
du satt där och svalt flera timmar för ro skull,
slutade fadern, och Pelle var tystad.
Då höjde Inga sin röst.
— Varför sprang du och skrek, Pelle, i stället
för att behärska tjuren med din blick?
— Jag har aldrig sagt att man kan behärska
tjurar, muttrade Pelle skamsen.
— Jaså bara lejon och tigrar, sade Inga retsamt.
Pelle kunde rakt inte finna på något att försvara
sin ära med. Ack om han inte skrutit så ändå! Nu
återstod honom ingenting annat än att känna sig
grundstukad. Och dithän går det nog förr eller
senare med var och en, som älskar att skryta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
