Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Eller: — Lotten! Kom hit! Skynda på! Du
släpar då benen efter dig, o. s. v. i den stilen.
Stackars lilla Lotten gjorde sitt bästa, men det
hände allt att hon grät i smyg. Ej över att hon
måste arbeta eller hölls till att vara ordentlig, men
däröver att hon aldrig fick någon vänlighet.
Ibland, då hon hörde fastern sitta och tala
smeksamt med papegojan, undrade hon liur det skulle
kännas att själv någon gång av fastern bli
tilltalad med det där tonfallet...
Det var sista söndagen i advent. Fru Herbertson
var förkyld och ansåg det rådligast att hålla sig
inne, varför hon skickade Lotten ensam till
kyrkan och själv satte sig i solfönstret med sin bibel
och en andaktsbok. När klockorna ringde samman,
slog lion upp bibeln och började läsa dagens text
där. Sedan hon läst den, övergick hon till
utläggningen, som stod i den andra boken.
Hon läste långsamt och begrundande. Hon var
så verksam och hade så mycket 0111 sig jämt, att
det ej var ofta hon som nu unnade sig en stilla
stund till eftertanke.
Bäst det var väcktes hon ur sina tankar av
papegojan. Det var varken de obegripliga uttrycken
eller kapten Herbertsons sentens utan något
alldeles nytt Gojan denna dag plötsligt hugnade sin
matmor med.
— Lilla vackra Gojan, lilla Gojan!
Till sin häpnad och glädje igenkände fru
Herbertson sin egen l öst med dess smeksamma tonfall.
Hon smålog förnöjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
