Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Men sa kom det omedelbart i helt förändrad ton,
barskt och otåligt:
— Lotten! Kom hit! Lotten!
Även nu igenkände fru Herbertson sin egen röst,
men dess troget återgivna tonfall var icke
smickrande.
Förtjust över sin nyförvärvade färdighet,
upprepade papegojan gång på gång de båda tilltalen
ined deras så motsatta tonfall.
Men fru Herbertson var icke lika förtjust som
fågeln över dennas nya’ordförråd.
Leendet dog bort på hennes läppar, och hon blev
betänksam, där hon satt och hörde pä fågeln och
tänkte på, att snart nog också andra skulle komma
att ia höra detta och dra sina slutsatser. Vartdera
utropet för sig vore ej så farligt, men
sammanställningen var fatal.
Fru Herbertson höljde över buren med en schal.
Misslynt över behandlingen ropade papegojan
bara högre, men nu var det de främmande orden,
och hon skrek dem på ett sätt, som mer än
någonsin övertygade hennes matmor om att det måste
vara svordomar. Hon täckte av buren igen. Det
var inte lönt att försöka tysta den fågeln!
— Det är bättre du säger mig en obehaglig
sanning än att du svär, sade hon med ett leende av
humoristisk resignation till papegojan, som slog
voit. i sin järnring, bet i gallret och plirade på sin
matmor.
Fru Herbertson stod några ögonblick tankfull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
