Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
O, det vänliga tonfallet! Var det sant att det
gällde henne och inte fågeln ? tänkte Lotten. Det
var inte smeksamt, men vänligheten i det var
djupare än smeksamheten. Fastern skrattade lite ocli
såg bort mot fågeln.
— Hädanefter får jag hålla mig själv till att
tala vänligt till dig, om inte för annat så för att
vänja Gojan av ined det där fula tonfallet, sade
hon på sitt torra humoristiska sätt, som hon gärna
tillgrep för att dölja sin rörelse, när hon blev rörd.
Med ögonen alltjämt fästa på fågeln fortfor hon
att tala till flickan.
— Jag har kanske varit otålig ocli till och med
förefallit ovänlig mot dig, barn, mon jag menar
bara väl med dig. Kom ihåg det!
Lotten satt alltjämt stum. Hon kunde inte hitta
på något att säga, men hon var så rörd och glad.
Hon kände att hon nu verkligen höll på att få ett.
hein här hos fastern, det hade hon ej haft hittills.
— Friskt mod! Nya tag! ropade papegojan.
Fastern vände på huvudet och mötte Lottens
blick, och de logo båda mot varandra.
— Ja, det ska bli nya tag, sade fastern vekt och
beslutsamt och strök smeksamt med hård och ovan
hand flickan om kind och haka.
Impulsivt fattade Lotten den handen och kysste
den. Med detta varma tillmötesgående vann hon
ett djupt insteg i fasterns i grunden välvilliga,
om än ofta under en kärv yta dolda hjärta.
Och det vart hem omkring dem båda och
högtid i deras hjärtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
