Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J U L G R I S E N
— Jag vet mig rakt ingen råd med grisen, han
skriker ju i ett, sade mor med ett bekymrat
uttryck i sina blå ögon.
Hon hade alltifrån barndomen haft ett
strävsamt liv, hon mor. Och inte minskade arbetet för
henne, när bon började åldras. Far, mannen
hennes, och sönerna kunde ha ledigt om söndagarna
och även ha tider då det inte var så brått lor dem,
och dottern, som var ung, fick ledigt att vara med
sina jämnåriga ibland, då mor tog allt arbetet.
Men ingen gav mor ledigt. För henne var det att
stå i jämt, vardag ocli söndag, sommar och vinter,
dag ut och dag in. Var det ingenting annat, så
var det matlagningen och så djuren på gården,
som måste ha sin tillsyn inte bara en gång, utan
minst två gånger 0111 dygnet. Kor och getter skulle
mjölkas, de och fåren och hönsen och grisen skulle
fodras och vattnas. I)et gick inte an att försumma
dem en enda dag. De togo mors tid och kraft i
anspråk, alla dessa djur, men i gengäld försågo de
familjen med mat och inkomster.
Och de gjorde mer än så. Har man hjärta, kan
man inte syssla med djur utan att fästa sig vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
