Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
han tröttnade, men det var inte lätt att göra det
heller. Både öra och hjärta pinades av att höra på
den lilla stackaren.
Det tröstade honom nog för stunden, om man
talade med honom och skrubbade honom, men
gjorde honom bara ännu mer förtvivlad, när han sedan
blev ensam igen. Inte kunde man ha tid att
säll-skapa med honom heller.
Då fick mor en ingivelse. Hon hade just två
lamm i fårfållan. Dem lade hon till grisen.
Och se, det hjälpte. Lammen förstodo till fullo
sin uppgift; det var alldeles som om de också
pinats av den stackars lilla övergivna enslingens
jämmer och förstått orsaken därtill, ty de lade sig
genast på var sin sida om lillgrisen, tätt, tätt intill
honom. Och där låg nu grisen nöjd och tyst mitt
emellan dem. Det var sällskap han saknat. Nu
hade han det och därtill den behagligaste värme
från sina båda små tröstares ulliga kroppar.
Men så kom våren. Sommarbetet stack upp ute
på markerna. Ladugården öppnades, och alla
djuren, så när som på grisen, släpptes ut, också de
båda lammen.
Nu var grisen ensammare än förut; han var
ensam icke blott i kätten utan i bela ladugården.
Hönsen höllo visserligen fortfarande till där, men
bara när de sovo, och dessutom voro de inte
mycket sällskap för en gris. Då kor och getter kommo
hem om kvällarna, togos de in i
sommarladugården, som låg högre upp i backen, närmare skogen.
De båda lammen voro ännu ej stora nog att följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
