Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
gåtor. Man kände hans överlägsenhet och hyllade
honom. På samma sätt gick det för honom i de
sköna konsternas land. Här var han självskriven
konung, här hade man dyrkat honom redan innan
man sett honom.
Ibland hände det dock att ban stötte på
motstånd, men han förstod alltid att övervinna detta.
Han kom till guldets land och fordrade fritt
intåg och underkastelse. Men landets väktare
svarade:
— Här slipper ingen in, som ej har krämarsjäl.
Då log Snille, och det blev som solsken runt
omkring. Han vände sig till de beundrande skaror
som följde honom, och ban talade vackert till dem
om sitt förakt för guldet och om det oerhörda i
att han, som var född till härskare, skulle bli en
krämarsjäl. Det var stolta ord, och folket ropade
bifall.
Invånarna i guldets land kommo för att höra
vad som stod på, men då teg Snille; han ville icke
tala inför dessa krämarsjälar, som vägrade att
hylla honom, men han lät sina följeslagare orda
vitt och brett om hans stora snille. Invånarna i
guldets land blevo härigenom allt ivrigare att få
höra Snille. De gåvo honom guld och mera guld.
Till sist bevektes han och började tala så
hänförande, att väktaren glömde bevaka porten. När
Snille slutligen reste sig i all sin kungliga prakt
och gick in i landet, tänkte ingen på att hindra
honom, utan alla jublade.
En annan gång kom ban till dumhetens land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
