Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
— Hur skall jag undgå allt detta? Hur skall jag
undgå Guds vrede? Göm mig, göm mig!
— Vill du, skall jag följa dig genom
förödmjukelsens dal, sade barnet.
— Kan jag då vara säker för Guds vrede?
— Du är säkrast där, fast också i den dalen
finnas villostigar. Men om du noga följer mig, skall
du hitta till den heliga lund, där Guds vrede en
gång drabbat en enda så, att sedan alla som fly
dit få försköning.
— Vad heter den lunden?
— Getsemane.
— O, för mig dit fort!
— Lägg först av all din glans, den passar icke
där.
Snille lade ned sin strålande krona inför
Ödmjukhets fötter. Dess glans hleknade bort, då
barnet såg på den. Den låg där som en bruten krans
av vissnad lager. Purpurmanteln blev en trasa och
spiran ett rör.
Alla de hyllande skarorna gåvo luft åt sin vrede
och utbrusto i hån, då de sågo den de dyrkat stå
där avklädd.
Ödmjukhet öppnade porten ocli vinkade. Snille
skyndade dit, förtvivlad över världens hån men
ännu mera bävande för Guds vrede. Han ville
undfly båda.
Han stötte huvudet mot portens krön.
— Böj dig, sade barnet milt.
Snille lydde.
— Böj dig mera!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
