Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala studenters vårfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hel, med ena sidan svart och den andra hvit och likt de
grekiska sagornas Erinnyer med en krans af ormar kring
hufvudet och ett gissel i handen; Fenrisulfven, helt och
hållet luden, hade tvenne alnslånga käftar besatta med stora
huggtänder och rörliga, med hvilka odjuret då och då
nafsade efter någon närgången bonde; Midgårdsormen, ett
mellanting mellan orm, menniska och anka, ett par ben med
ormhufvud och en 12 fots lång svans, besatt med i blått
och grönt skiftande fjell. Kom så en grupp som väckte
allmän beundran. På en hög vagn framskredo de tre
nornorna, ödets gudinnor, Verdandi främst i en hvit klädning
med rosenfärgad slöja, bakom henne Urd, med ett svart,
genomskinligt dok och så Skuld, gudars och menniskors
vän, i hoppets gröna färg. Alla tre lutade sig tankfullt
mot Urdarbrunnen. Einheriar, stridsrustade, ledde de
ystraste hästar. Öfver Upländningarnes barack stod en tafla
med namnet Valhall och derinne dracks mjöd ur horn.
Vestmanlands och Dala nation, som nu framtågade,
hade för sitt karnevalsupptåg valt ett ämne af helt och
hållet nationell natur och sökt att gifva en skizz af
bergshandteringens intressantare momenter. Tåget öppnades af
ett bergstroll, som bar nationens fana. Det var skogen
personifierad, detta troll med sin tröja af granris, garnerad
af tallkottar, en krona af grankottar och ett långt skägg
af mossa. Derefter kom Vestmanlands vapen, tre
brinnande berg; så en herkulisk gestalt med Dalarnes urgamla
och ärofulla märke, tvenne väldiga korslagda pilar.
Derefter framskred en stångjernssmedja i full gång. Smederna
stodo der sotiga och muskelstarka, togo smältor ur ugnen
och lade dem under hammaren. Masugnen var icke långt
borta och icke grufvan heller med sitt
malmuppfordringsverk, som hela tiden var i full gång och med hvilket tunna
på tunna af Sveriges dyrbaraste metall bragtes i ljuset.
Med masugnen och grufvan följde väl och troget
kostymerade hyttkarlar och grufstigare. Ock nu kom åkande på
ett stångjernslass en personage hvars like vi aldrig hafva
sett och väl aldrig mer få se, en Fernebobonde så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
