Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala studenters vårfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
präktiga trädgårdens blomsterparterr? Men på samma gång
universitetsvistelsen har till ändamål att utbilda en hvars
särskilda anlag och riktning, är det tillika ett af hans
förnämsta syften, att hos ynglingar af samma fosterjord till
klarhet utveckla medvetandet om det gemensamma
fäderneslandet såsom ett organiskt helt och dess medborgares
mål såsom samfäldt. De provinsiella egendomligheter med
hvilka vi hitkommit från landets skilda delar böra här
icke utplånas, men förmildras och förädlas genom att ingå
i en högre, alltomfattande enhet. I liflig känsla af dessa
och andra ett gemensamt studentlifs frukter, söka Upsala
studenter med begärlighet hvarje tillfälle att närma sig
hvarandra. Hoppfullare är glädjen, framtidsrikare fröjden,
då ni njuta den tillhopa med samtlige studenter, än då vi
glädja oss hvar för sig eller i trängre kretsar. Äfven i
detta afseende är våren en träffande afbild af det, vi i vårt
innersta känna och erfara. Samma jord, som nyss låg der
kall och saftlös, liksom hade hennes särskilda delar ej egt
någon förbindelse, något verkligt lefvande sammanhang,
framstår nu för våra blickar såsom ett underbart skönt
helt, der hvarje moment tyckes nästan ana, huru det
bäres, genomtränges och besjälas af en allt ordnande, till ett
helt förenande lifskraft.
Så har jag känt vid vårens ankomst, så har jag
fattat denna vårfests betydelse — och höjer nu ett jublande
lefve för våren, såsom sinnebild af den friska, rena
ungdomsglädjen, det framåtblickande ynglingasinnet, det allt
harmoniskt ordnande och enande lifvet: lefve våren högt i
Nord!
En stund efter sedan Mag. Scheele lemnat estraden,
uppsteg dit Stud. Björk och höll med den nerv och
friskhet som alltid utmärker honom ett tal för qvinnan,
hvilket, såsom varande helt och hållet improviseradt, vi tyvärr
icke kunna återgifva. Ett skallande bifallsrop belönade
hans ord, och till och med stenar och trä tycktes rörda,
alldenstund estraden, just som han skulle nedstiga, brast
med ett ljudligt brak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
