Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vita tystnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tennessee och höll orediga tal och for ut häftigt
mot forna kamrater.
Han valde ut några furor i närheten och arbetade
raskt. Ruth såg, att han gjorde i ordning ett
förvaringsrum, sådant som jägare ibland bruka använda
för sina förråd, då dessa måste skyddas mot järvar
och hundar. Han böjde topparna på två små
furuträd mot varandra, nästan ända ned till marken,
och band fast dem med remmar av älghud.
Därefter piskade han hundarna till undergivenhet och
spände dem för två av slädarna, på vilka han lastade
allt utom pälsverken, vari Mason låg höljd. Dessa
svepte han tätare omkring den döende och spände
fast dem med remmar, vilkas yttersta ändar han
fäste vid de böjda furorna. Ett enda snitt med hans
jaktkniv vore nog för att göra träden fria att resa
sig och slunga kroppen högt upp i luften.
Ruth hade fått del av sin mans sista vilja, och
hon gjorde inga invändningar. Stackars varelse,
hon hade lärt sig lyda. Allt ifrån sin spädaste ålder
hade hon böjt sig och sett alla andra kvinnor böja
sig för skapelsens herrar — det såg ut, som om det
skulle höra till naturens ordning, att kvinnorna ej
gjorde något motstånd. Kid tillät henne ett enda
utbrott av sorg, då hon kysste sin make — en sed,
som är helt och hållet främmande för hennes eget
folk — men sedan förde han henne bort till den
främsta släden och hjälpte henne i hennes snöskor.
Mekaniskt, instinktsmässigt grep hon styrstången och
piskan och manade hundarna framåt. Kid vände
tillbaka till Mason, som hade sjunkit i dvala, och
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
