Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vita tystnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt efter sedan Ruth hade försvunnit ur sikte,
satt han hopkrupen vid elden och hoppades och
bad, att hans kamrat skulle få dö.
Det är icke gott att vara allena med sorgliga
tankar i den vita tystnaden. Mörkrets tystnad är
barmhärtig, den omger oss skyddande och andas tusen
obestämbara sympatier. Men den ljusa, vita
tystnaden, klar och kall under stålblanka skyar, är utan
förbarmande.
En timme gick — två timmar — men döden ville
icke komma. Vid middagstiden kastade solen, utan
att lyfta sin rand över den södra horisonten, en
eldglimt över himlen, men den dog genast bort igen.
Malemute Kid reste sig och gick långsamt fram till
sin kamrat. Han kastade en blick omkring sig. Den
vita tystnaden tycktes hånle och en stor skräck kom
över honom. Så hördes en skarp knall; Mason
svingade plötsligt upp i sin luftiga grav, och Malemute
Kid piskade hundarna i vilt galopp, medan han
flydde över snön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
